Här finns det snälla barn

JULLOV!!!!! Med allt vad det innebär och inte innebär(?). Julmat, julklappar, julafton, juljobb, julsnaps, men tyvärr även julplugg och julpluggsångest.

Efter att ha löst den stora frågan: Hur i hela friden ska jag få hem alla grejer som inte överlever julen på egen hand? Tänker främst på maten och mina blommor som faktiskt överlevt fyra månader under min omvårdnad. Gustav fick körning söderöver så han kunde inte hämta mig. Jag åkte helt sonika hem och hämtade bilen. Tack gode gud för att det var möjligt. Hade sett rätt skoj ut om jag tog med mig krukväxterna på bussen. Som tur är hade man inte sett mig pga de tusen andra grejerna som jag skulle ha burit på. Hursomhaver nu är alla matvaror, växter och kläder hemma i Ö-vik och jag ser fram emot 3 härliga veckor på hemmaplan.

Har äntligen hittat the Thing med stort T. LG E300...kom till mamma....aaah..



GAAAH!

Tänk er Simba i Lejonkungen när han ska ut på äventyr; han leds in på nåt spännande spår, åker längre och längre bort från den säkra delen. Till slut hamnar han i hyenornas tillhåll. Ungefär så kände jag mig idag på väg hem från skolan. Hade hämtat min cykel som stått borta på sjukhuset i två veckor. Sen lockades jag in på en annan väg hem än den vanliga. Jag kände för att ta reda på hur långt det var om man gick en annan väg. Hade endast cyklat där en gång tidigare, då i ett väldigt lättsamt tillstånd... Först kändes det väldigt långt, säkert som Simba kände det. Sen såg jag en gångbro som jag kände igen...men när jag tagit mig över gångbron hamnade jag på den föraktade Fysikgränd (tror att det var där). Då kände jag mig verkligen som Simba som hamnat hos hyenorna. När jag såg ljuset i form av Ålidhems centrum kändes allt mycket bättre...

Verkar som att min fantasi skenade iväg ett tag där...

För de som inte orkade läsa, jag har en livlig fantasi.

Row, row, row your boat...

Lyckades power walka i 45 min ikväll utan att skapa nån sorts uppståndelse. Känns bra att ha övervunnit den korta men intensiva blöda-näsblod-när-jag-anstränger-mig-fobin jag ådrog mig. Ser fram emot ett bra 2009 med mycket träning och snygg kropp lagom till badsäsongen. Tyvärr brukar min badsäsong bestå av ungefär 1-2 dopp. Det brukar inte hinnas med så många fler mellan jobbdagarna. Skulle vara himla skoj att ta en sväng med en kanot! Nån som hänkar?


En jobbig grej med felskickade mail.

Jobbigt att få ett mail om Examenshelg i juni...

bara 3,5 år kvar nu

...

Ska man göra nåt, ska man göra det riktigt. Därför inledde jag Beach 2009-träningen med att börja blöda näsblod efter 20 min på löpbandet. Överansträngning? Nja, tror inte det. Googlade såklart efter orsaken till näsblod och hittade detta: torra slemhinnor, förkylning och för mycket petning i näsan! Känns som fel att spekulera i vad som kan vara orsaken. Vi låter det vara osagt... Bortser man från den lilla händelsen så känns det riktigt bra att ha kommit igång. Har ju gratis träning nu i en månad och det är ju inte helt fel.

Konstig fobi

Det är ganska intressant att inse orsaken till ens oro för en viss sak, typ en fobi. Jag har ett komplext förhållande till kupévärmare. Nästan maniskt ser jag till att ingenting kan orsaka att den eller något i närheten överhettas. Bland det värsta jag vet är när Gustav vill köra kupévärmaren i garaget för att smälta snön på bilen eller nåt sånt. Han tyckte att jag skulle ställa in en kupévärmare i mitt korridorsrum för att öka värmen, till ingens förvåning gillade jag inte riktigt denna idé.
För ganska exakt 10 år sen brann två grannhus hos mamma och pappa ner och en teori var att branden orsakades av en övertäckt kupévärmare. När jag berättade det för G slog det mig att den teorin har satt (djupa) spår i mitt medvetande och på sätt och vis skapat en fobi för kupévärmare...

Nån som har en ännu konstigare fobi?


Ännu mer livsviktig information

Hör och häpna nu har graderna stigit till 20,3 grader, toppnotering sedan graderna började sjunka i slutet på oktober kanske? Kan det vara alla ljusen?

19,9 grader

Har tänt en massa ljus och just nu kämpar termometern för att ta sig över 20 graders-sträcket...och jag kämpar för att ta mig igenom kapitel 5 i kursboken.

Det växer isbitar på elementet

Min klumpighet har tagit mig till helt nya nivåer...jag har på nåt vänster lyckats stuka höger pekfinger. Jag visste inte ens att det är möjligt! Fastnade med fingret i dörrhandtaget när jag skulle gå ut och igår hade jag konstigt ont. Så nu vet ni att man kan göra det!

Andra dagen på nya kursen och det är blandade känslor. Urbota tråkig kursbok. Rolig gruppuppgift. Stressigt. Behöver troligtvis inte jobba särskilt mycket med grupparbetet över jul. Bra grupp. Summa: Det blir nog bra.

Nu måste jag tända lite ljus så jag inte fryser ihjäl, för det är grymt kallt i mitt rum. 17 grader när jag vaknar och 18-19 grader resten av dagen. Brr... Finns det inte nån lag som säger hur kallt det får vara i ett rum som man hyr?

14 dagar kvar

RSS 2.0